Jag gillar det jag ser!

Ibland tror jag att jag inte minns någonting.
Eller rättare sagt, jag bär på en rädsla att inte minnas den där dagen i maj när..., den där kvällen då.., eller när Bastian var hos och...

Förstår ni vad jag menar?

Kanske kan den här bloggen fungera som en minnesbank då huvudet inte hänger med.
Kanske borde vi dragit igång detta tidigare.
Kanske kanske kanske...

Nog med kansken, och börja istället leverera, återskapa.

Ett minne jag alltid bär med mig är denna här blicken.
Den här "här sitter jag i vagnen och gillar det jag ser"-blicken.
Den betyder så mycket min son.

Den betyder allt och lite till.



(18 oktober 2007)