Skärgården.

På väg ut i skärgården

Hotell Diplomat.

En glass i skuggan på strandvägen. Inte dumt alls.

Basse und Una

Granne HannaUnaMamma har en fin kamera.
Hanna, eller balkongbesudlaren som hon numer även är känd som, har dessutom en märkligt fin blick för gott fotografi.
Visserligen skall inte modellernas/motivens betydelse underkastas men detta är sannerligen en fin fin bild på min söta son och hans vackra vän. De är om möjligt världens bästa vänner tror jag...

Back in biz.

Efter lång tid på flykt är the partners i crime återförenade.

Herre på täppan.

Att handla är tråkigt.
Igår så åkte vi till Heron City.
Heron City är inge kul.
Men mamma skulle visst klippa sig.
Och pappa skulle dregla över elektronik.

Själv tog jag lekplatsen utanför i besittning.
Jag må ha varit minst på bygget men det man saknar i vikt tar man igen med en stor käft och en bra högernäve.

Låt oss sammanfatta lakstunden med att jag ägde det största och bästa lektornet med tillhörande rutchekana.

Asfaltsbarn.

Tog en liten promenad med farsan häromdagen.
Han märkte knappt att jag stannade upp för att lukta på blommorna.
När jag luktat klart var det dags att slita upp dem med rötterna.
Sånt är livet för blommorna i betongen.

Mitt indiska arv

I Göteborg finns en del av mig.
I Göteborg finns halva min familj.


Här är lite bilder från mitt senaste möte med några av dom och maten de bjöd på.

Först så är det jag som hänger i mammas faster Puneets famn.
Sedan så hänger jag i mammas kusins Shellys famn. Hon är go hon!
Sen är det mammas kusin Harparan (Paran) som gör sitt bästa för att hålla mig på kickbiken. Han är kul som attans!
Sist men inte minst så bjöds det på en autenstisk indisk måltid. Pappas mungipor vattnas fortfarande!
Jag åt ingenting men det gjorde de andra så bra så bra...

Ps Puneet, mamma och pappa tack och bockar för världens bästa matlåda. Ds

Vår son är en glad kis!

Det är lätt att glömma efter en vecka av gnäll och tandagnissel.

Att vår son är världens finaste.
Att vår son är världens goaste.
Att vår son är en glad kis.
Mest hela tiden!


Inpirerad av en god granne så tänke jag även redogöra vad vår son mumlar nu förtiden.
Hund - Vovo
Farmor - VoVo
Dricka - Kah (tack Una)
Banan - Nan
Mat i största allmänhet - Na!
Välling - Lälä
Katt - Kkk
Bil - Diiil
Blöja - Vöja
Morrissey? - The Smiths!

En midsommarmorgons dröm

All bloggposter är inte aktuella.

Alla bloggposter är inte dagsfärska.

Denna bild, detta inlägg, betyder mycket för mig.
Således är bilden ständigt aktuell för mig.
Inte dagsfärskt för er.

Dramat utspelar sig på Ornö.
En midsommaraftonens morgon 2008.
Klockan är innan sju på morgonen.
Alla sover (till och med allas vår mormor Brigit)
Endast jag och Bastian är vakna och så vill vi att det ska förbli.

Vi tog vårt pick och pack och gick ut i skärgårdsmorgonen.
En påse med gott.
Lite vatten.
Lite frukt.
Och sen lekte vi rumpan av oss.

Vi kastade kottar.
Vi skrämde fåglar.
Vi skrek sommarskrik.
Vi är!

Sen vakna Mormor

/Pappa

Hemma!

Att det kan vara så skönt att komma hem!
Rågsved är trots allt är vår plats...
..för nu.


Pappa körde så att håret rykte hem till Stockholm.
Väl hemma ångrade han sig lite, dövade sin ångest med att laga lasagne och rulla köttbullar till yours truly vilket behövdes efter en veckas sjukdom och matvägran.

Hisingen.

Kaka, mamma, morfars lager och stolt kvartsindier.

Hos morfar.

Vi tog en sväng förbi morfars lager och det gjorde underverk för mitt humör. Morfar bjöd på kakor precis som en morfar ska göra.

Det är vi som är Hammarby!

Jag , farsan och farbror stefan lämnade tanterna och stack ner till slottsskogsvallen för att kolla in Gothia-cup. I bakgrunden ser ni hur elfsborgs ungtuppar darra av skräck över ungt bajenfan på turné.

Frukost i gbg

I göteborg skiner inte solen, det regnar mest hela tiden. Därav det dåliga ljuset på bilden. På bilden är det i varje fall lilla sjuka jag, allra bästa vicke till vänster och en helt suverän frukost i göteborg.

Marstrand.

Kolla vinden. Kolla havet. Kolla luggen.

Hänger och svänger

Linnéplatsen en helt vanlig gnällig dag.

Nästan...

Snart så,.. Ge mig några år så ska ni få se.

Känn ingen sorg för mig götelaborg

Lite gladare.Lite smalare. Lite friskare.

Siffror!

Pappa missade att lägga ut i tid men den nionde juli blev jag ett och ett halvt år, 18 månader, 72 veckor...

Friskare...

Allt är relativt. I jämförelse med gårdagen så är jag pigg.

Kusiner.

Här är jag tillsammans med två av typ 22 av mina kusiner på mammas sida. Detta är katalina och maria.

Just cruising...

Jag fick låna farfars bil. Drog en repa på gårdsplanen, hönsen flög till höger och vänster och korna hejade på. Sedan blev jag sjuk. Brukar bli det när vi är på resande fot. 40 graders feber är inge skoj...

Bo ko?

Under kvällen har vi motat rebeller till ungtjurar som rymt och så fick pappa och mormor ta hand om ett lamm som dött. Snyft. Sånt är livet på landet.

Bregottfabriken...

Nyss anlända till landet. Jag hänger med kalvarna och tjafsar med hönsen.

Om jag lägger mig på henne...

...så kommer hon ingenstans

Grannen har en ny finfin kamera!

En kamera skall med stora ögon bemötas.

Bajen är laget...

Rami är skadad!
Pappa rycker på axlarna och säger: Vad var det jag sa.
Mamma suckar och gnisslar tänder och mumlar: Hoppas han har minst sex månaders karens.

Jag säger: Strunta i det! Sätt på er era finaste grönvita kläder och spring mot Söderstadion. Ni ska se att Popppen klarar biffen!